• 2022-02-08 14:43 Dagbok

    Peggy, Gud och jag del 6 – ett stort hurra med eftertanke!

    Fåglarna kvittrar, solen värmer, våren spritter i kroppen och snart är Coronarestriktionerna över! Men innan jag ropar hurra vill jag göra en tillbakablick och undersöka vad jag lärt mig från pandemin som jag vill ta med mig ini framtiden.

    Jag startade min dagbok Peggy, Gud och jag för snart två år sedan, anledningen var Corona, jag ville berätta om de svårigheter och möjligheter jag stod inför då. Nu, snart ska vi få börja leva hela våra liv på riktigt, fullt ut igen. Woaw så skönt! Och lite läskigt…….så min fråga till mig själv och till dig är, vad vill vi ta med oss från pandemin så vi inte återigen rusar rakt in i ekorrhjulet och fyller 24 h per dygn utan att först tänka efter vad som är viktigt i livet. Vad tar du med dig från pandemin som du vill ha kvar nu när livet öppnar upp igen?

    Jag har tyckt om att ha det lite lugnare och att få stänga den stora världen ute en stund, att få krypa tätt ihop med mina nära och kära i en liten oas. När jag startade företaget för snart nio år sedan valde jag att ha kontoret hemma, en del tyckte att det var lite udda och tänkte kanske att ett riktigt företag som satsar har ett kontor på stan annars finns man inte på riktigt. Under pandemin har jag blivit som alla andra. Det har varit roligt! Och det var faktiskt roligt att få lära mig en hel del om digitala verktyg och pedagogik. Jag har hållit i utbildningar, föreläsningar, workshops, runda-bords-samtal och använt digitala utbildningsplattformar, zoom/teams och digitala anslagstavlor. Att ha kontoret hemma ger mig möjligheten att få ihop helheten i livet att mina barn, barnbarn, Niklas, mitt hem, vänner, intressen, jobb, studier är en helhet, en enhet och inte olika stuprör. Jag har verkligen uppskattat att ha mötespromenader på jobbet och att umgås med kompisar utomhus, gåendes på upptäcktsfärd som när man fjällvandrar men i staden. Stanna för en våffla i Gamla Uppsala till lunch och senare på kvällen äta på Taste of Bangla i Svartbäcken. Underbart sätt att umgås på! Vissa zoommöten finns det också en poäng med och telefon kanske är lite underskattat. Vi har även haft promenadmöten på distans via telefon.

    Men jag ser verkligen fram emot att få träffa alla människor på riktigt. Jag vet inte om det finns någon forskning på detta men jag upplever en energifylld fysisk närhet då jag får träffa människor på riktigt, inte bara se dem och höra dem på riktigt utan den energi som då blir i rummet. Jag tror den energin är lika viktig som luft, vatten och mat för mig.

    Det har faktiskt hänt massor på de här pandemiåren. Uppsala:2030s ledarnätverk har gått starkt ut ur Corona och är idag fler deltagare än före Corona. Uppsala:2030 projektet har fått nya samarbetspartners, Susanna, Jenny och Dilan på Scoopit Media. Johan och Håkan på U & We är även de med och stöttar företagen i ledarnätverket med hållbarhetsrapportering. Fantastiskt roligt att få driva och utveckla Uppsala:2030 tillsammans med er.

    Under pandemin har Per Fredriksson och jag startat Sverige:2030 tillsammans, där vi bygger interna ledarnätverk inom koncerner och branschorganisationer. Jag och Per kompletterar varandra så bra, han är tidigare koncern vd och jag har erfarenhet att sätta ihop ledarnätverk.

    Och samarbetet med Folkuniversitetet och Torun är verkligen roligt! Torun stöttar mig så fint i distansutbildningen ”Hållbar affärsutveckling bygger ett starkare varumärke”. Och det är så roligt att få träffa alla mina studenter på torsdagarnas workshops på zoom.

    Under pandemin har jag nu avslutat mina universitetstudier och har äntligen skickat in min forskningsansökan, projektet går under rubriken Etiska riktlinjer för offentlig upphandling.

    Men störst av allt under pandemin är att jag har blivit farmor till Bonnie!

    Vad tar du med dig från pandemin som du vill ha kvar nu när livet öppnar upp igen?

    PS ….men varför i hela friden heter min dagbok Peggy, Gud och jag?

    Peggy vår hund står för den ordlösa, kravlösa kärleken som står bredvid mig, nära, tillgiven och trofast. Min Gud står för kärleken och tilliten till hela det stora finstämda ekologiska systemet som vi alla på planeten är en del av, och som vi lever tillsammans i varje dag. Och jag, är jag, rakt upp och ned, och fram och tillbaks. 

    info
  • 2020-05-15 14:53 Dagbok

    Peggy, Gud och jag del 4 – kärlek

    Hot, trygghet och driv! Himmel, ibland undrar jag verkligen hur det är fatt med mig. Hur kan det vara möjligt att jag upplever en så pass stor ångest för hur det ska gå med företaget, alla mina projekt och alla mina drömmar. Inte är det väl hela världen om jag misslyckas, eller?

    Den ångest och oro jag ibland känner är inte rimlig och alldeles för stor i proportion till de hot jag egentligen står inför. Jag bor faktiskt i Sverige, vi har ett fint välfärdssystem. Jag kan faktiskt hitta något jobb som jag kan försörja mig på. Vi kommer inte hamna på gatan!
    Men ändå så river det tag i mig ibland och klumpen i magen förvandlas helt plötsligt till ett stort svart hål som jag försöker värja mig ifrån.

    Det här är spännande tycker jag. Och otäckt!

    Jag kan inte ta bort hoten från företaget. Så som mindre intäkter, färre kunduppdrag, utmanande situationer. Jag kan inte heller ta bort mina tankar där jag frågar mig om jag kommer jag att klara av det jag gett mig in på. Kommer företaget att klara sig? Hur ska jag kunna rädda företaget? Jag kan inte heller ta bort oro som jag känner för barnen.

    Den senaste tiden har jag lärt mig om de tre olika system vi har. Hot, driv och trygghet. Jag har också lärt mig att det är lätt att man under hot faller in i sin gamla uråldriga reptilhjärna och agerar på hotet på samma sätt som jag skulle göra om det stod en ilsken björn framför mig. Fyser jag till is, flyr jag eller fajtas jag? De tre F:en. Freeze, fight, flight!

    Coronaviruset är ett klart hot men inte samma superakuta hot som hos en ilsken björn. Jag kan alltså medvetet ta mig från kris och panik till mitt trygghetssystem för att kunna tänka mer strategiskt riktigt. Men det är inte enkelt!

    Det är lätt att jag istället snabbt och utan att tänka helt klart, dyker ned i den gamla hjärnan när jag ska hantera hoten. För att slippa känna obehaget i hoten kastar jag mig direkt in i drivsystemet och sätter igång en rad nya projekt, med syfte att rädda verksamheten. Men om jag inte landar i trygghetssystemet emellan så är det lätt att jag kastar mig in i olika projekt som inte är bra för mig och som inte är bra för företaget på lång sikt.

    Men om jag nu kan landa i ett trygghetssystem, där jag får tillgång till min moderna, lite mer strategiska hjärna, som tänker lite mer långsiktigt så kommer nästa fråga till mig. Vad vill jag med företaget? Hur vill jag utvecklas? Hur vill jag ha det i mitt liv, i hela mitt liv. Hur vill jag leva mitt liv och vem vill jag vara?
    Nu har jag varit hos min terapeut Ann Waxberg igen. Så bra! Vi har backat tillbaks till goda minnen jag har och då framförallt som mamma. Jag är ju mamma till fyra barn, fyra pojkar!

    Där hittade jag fina minnen som är som en vagga av lugn och ro, kärlek och tillit! Jag hittade Samuel som nyfödd sovandes på mitt bröst. Jag hittade Jonathan och Samuel på stranden i Antibes. Vi bodde i Frankrike då de svar små och när alla turister hade åkt hem och temperaturen var så där härligt skön så man kunde ha kläder på sig på stranden utan att svettas ihjäl, var vi helt själva med havet. Jag hittade även minnet då jag valde att stanna kvar och inte fly. Då jag kraschade för 7 år sedan. Hugo och Charlie spelar fotboll på tomten och jag sitter och njuter av att se dem från trappan med Peggy bredvid mig.

    Jag letade i de minnena efter vad som är viktigt i mitt liv som jag absolut inte kan kompromissa med, som jag aldrig kan avstå ifrån. Och det är kärlek!

    Jag ska träffa min terapeut om fyra veckor igen och fram till dess ska jag fortsätta att lyssna på boken Utan Press av Sofia Viotti och ta hand om mig själv och mitt lilla jag som ibland tycker att världen är så hotfull och läskig.

    När det där otäcka kommer över mig, när klumpen i magen river i mig, ska jag klappa på mig själv, ge mig kärlek och trygghet på samma sätt som jag ger mina barn.

    Om du har lust att följa med på min resa så kan du få nya dagboksblad till din e-post. Anmäl dig här så hörs vi snart igen!


    Vi hörs igen!
    /Pia

    info
  • 2020-05-07 10:00 Dagbok

    Peggy, Gud och jag del 3 – va är jag prestationsorienterad?!

    Och jag som trodde att jag inte var prestationsorienterad?! När jag började lyssna på boken tänkte jag att det där hon pratar om stämmer inte med mig. Psykologen Sofia Viotti pratade om hur vissa är perfektionister och hur andra tävlar om att vara bättre än alla andra. Jag kände inte igen mig i det, men jag tänkte att jag lyssnar vidare. Jag kanske lär mig något om andra människor som är prestationsorienterade.

    Men så vips berättar hon om andra sätt man kan vara prestationsorienterad på. Man kan ha ett stort behov av att alla ska tycka om en. Kanske man funderar på om man verkligen sa rätt saker sist vi träffades, sa jag något dumt? Hmm här känner jag igen mig. Är det här också prestation?

    Det finns människor, berättar hon vidare, som själva känner att de är trötta och passar då på att vila en stund. Och så finns de som vilar aktivt för att de vet att de behöver det. De aktiva vilar 20 minuter på lunchen. Hmmm här känner jag också igen mig. Mina meditationspass och tupplurar blir ibland en form av projekt som jag driver istället för att bara följa hur min kropp och knopp mår.

    Sofia Viotti berättar vidare att en del människor måste ha ett syfte med allt de gör och gärna effektivisera tiden så man hinner göra många saker samtidigt med samma syfte….igen blir jag träffad. Titta på mig, jag är ju ett levande exempel! Vad gör jag, som huvudet på spiken, jag startar ett dagboksprojekt av min terapi. Ja du ser, jag är prestationsinriktad från topp till tå. Det var en ny insikt som jag fick med mig från kapitel 1 i boken Utan press av Sofia Viotti.

    Men jag ska utmana mig själv. Och dagboken behöver väl inte vara ett projekt. Det kan väl bara få vara något jag njuter av att få göra för min egen skull. Bara för att jag först tänkte att dagboken ska komma ut varje fredag…..(projektvarning) så har jag nu bestämt mig att den får komma ut lite håller som buller, när jag har lust:-)

    Jag testade även hennes meditationspass Bli medveten om dig själv om 10 minuter på hennes sida Compassionportalen. Det var skönt att bara vara i min kropp och i mig själv för en stund. En skön ö att hänga på, inne i mig själv!

    Nu ska jag berätta för dig om varför dagboken heter Peggy, Gud och jag. Jag hade egentligen tänkt mig att det skulle bli en skönlitterär bok om den personliga utveckling jag var med om då för sju år sedan. Men det är en bok som jag aldrig kommer att skriva. Om jag skrev den skulle jag bli tvungen att lämna ut berättelser om min familj, om mina barn och deras pappor. Och det kan jag aldrig göra, för de berättelserna är inte bara mina. De berättelserna tillhör oss alla.

    Men när jag nu kom på att jag idag står för ännu en kris där jag återigen väljer att undersöka meningen med livet och meningen med arbetslivet återföddes tanken om Peggy, Gud och jag in i en ny tid och med berättelser som bara är mina egna.

    Peggy är min hund, (som numera bor hos Hugo min son) och hon står för den enkla närvaron och tacksamheten för att vi finns till. Ordet Gud står för tilliten till mig själv, till andra och till framtiden. Jag tror på min Gud som jag kallar kärlek. Kärleken till andra människor, natur och djur. Kärleken till hela vårt ekologiska system. Jag har efter många års teologistudier inte hittat någon religion som passar mig, jag har kollat igenom en hel del från kristendom till buddhism.

    Nästa steg i boken handlar om hot, driv och trygghet. Det ska bli spännande att undersöka. Idag ska jag till min terapeut Ann Waxberg igen!

    Om du har lust att följa med på min resa så kan du få nya dagboksblad till din e-post. Anmäl dig här så hörs vi snart igen!

    Ha det fint!
    /Pia

    info
  • 2020-04-23 15:58 Dagbok

    Peggy, Gud och jag del 2 – kan integritet vara något

    Vad gjorde jag då när proppen gick ur mitt företag och nästan alla mina uppdrag försvann? Som alla andra tror jag. Jag bromsade mina kostnader. Nu har jag lite tur på det området eftersom jag har kontoret hemma och inga anställda. Nu kunde jag verkligen satsa på att avsluta min masterutbildning i hållbar affärsetik, tänkte jag först.

    Men samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på mina kunder. Jag ringde runt och frågade hur de hade det och vilka utmaningar de står inför och där hände det något. Jag la märke till att vi alla brottas med olika saker. Några av mina kunder har aldrig haft så mycket att göra som nu och deras stora utmaning är hur de ska kunna fortsätta driva sin verksamhet med social distansering, inga resor och ta höjd för att människor bli sjuka. Andra kunder har fått stänga ned sin verksamhet helt och permitterat alla anställda inklusive sig själva och funderar på om de kommer att överleva och några funderar på hur de ska komma tillbaks ännu starkare efter Corona.

    När jag hamnar i kris har jag lagt märke till att jag snabbt som attan hugger tag i saker och sätter igång med tusen olika projekt. Och det kan vara både bra och dåligt. Idag när jag träffade min terapeut så kom den insikten till mig att jag gör precis likadant på jobbet som jag gör privat. Jag sätter igång att göra massor av saker och startar nya projekt. Kanske med ett uppsåt om att vilja lösa problem, men även att dränka mig i jobb för då minskar min oro. Hur brukar du göra?

    Idag kom jag till insikt om detta och att jag behöver hitta mitt lugn och återigen börja fundera över meningen med livet och meningen med arbetslivet. På samma sätt som jag gjorde då för drygt sju år sedan, fast utifrån en ny plattform i livet. Idag har jag ett bra företag (hade i alla fall), jag har en gedigen universitetsutbildning. Jag är en lycklig sambo. Tre av mina barn har flyttat hemifrån. Jag har nya utmaningar och jag har nya möjligheter framför mig. Frågan är vem är jag och hur vill jag vara. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är det som har störst värde för mig? Vad är meningen med mitt liv och med mitt arbetsliv?

    Jag har gasat på rejält de sista tre veckorna. Jag har lämnat in ett första utkast på min e-uppsats om drygt 30 sidor. Jag har skickat in en ansökan till Vinnova om att digitalisera Uppsala:2030. Jag har tillsammans med Ola Diös på Phosworks utvecklat modellen 5Vtill5P till en krishanteringsmodell. Tillsammans gjorde vi tre varv genom 5P för att bromsa kostnader, bromsa risker och i ett tredje varv utveckla företaget. Vi kallar det för att göra en 360° genom 5P.

    Idag när jag var hos min terapeut kom jag på att mitt företag också kan använda en 360° genom 5P. Jag vet! Skratta inte åt mig! Det borde jag så klart ha förstått att jag kan göra… ...Men jag ska även i takt med att jag går igenom 5P för min egen verksamhet passa på att utforska och utveckla mig själv.

    Idag har jag fått med mig uppgifter från min terapeut som jag ska jobba med både i mina privata relationer men även med mig själv som företagare. Jag fick göra en meditaitonsövning som heter Bli medveten om dig själv den är 10 minuter och finns på den här länken:
    http://compassionportalen.se/övningar-24605712

    Jag fick även fundera på någon egenskap som jag vill ha och som jag vill utveckla. Mitt ord blev integritet. Jag tycker jag behöver bli bättre på att hantera mig själv i förhållande till omvärlden. Vi behöver vara i balans, omvärlden och jag. Och den enda som kan stå upp för mig, är jag.

    Syftet med min dagbok som heter Peggy, Gud och jag är att dela med mig av mina tankar, grubblerier om meningen med livet och arbetslivet. Om du vill får du gärna dela med dig av dina tankar här nedan i tråden. Om du vill få mina dagboksblad i din e-brevlåda så kan du anmäla dig här. Häng med om du vill och berätta gärna hur du tänker.

    Nu ska jag gå ut och gå i skogen och lyssna på en bok som jag fick av min terapeut. Den heter Utan press av Sofia Viotti.

    Vi hörs snart igen!
    /Pia

    info
  • 2020-04-20 07:46 Dagbok

    Peggy, Gud och jag del 1 – från kris till möjlighet

    Det är lite läskigt på många olika sätt, men idag bestämde jag mig för att jag vill dela med mig av mina problem, utmaningar, rädslor, grubblerier i den utmaning som jag och mitt företag befinner oss i just nu. Det är lite otäckt och samtidigt lustfyllt. Nästan på samma sätt som då jag startade företaget för sex år sedan. Vågar jag visa mig sårbar, tänk om jag misslyckas? Men trots alla mina rädslor och farhågor så gör jag det i alla fall, för det känns så rätt och det känns så nödvändigt för mig, både som människa och som företagare. Jag skriver den här dagboken för min egen skull, men också för att dela med mig av mina tankar. Det vore roligt om du vill göra mig sällskap och berätta om dina tankar. Om du vill prenumerera på mina dagboksinlägg kan du anmäla dig här.

    Idag startar jag alltså min dagboksblogg som heter Peggy, Gud och jag. Varför den heter så ska jag berätta vid något passande tillfälle.

    Peggy, Gud och jag del 1!
    Andra veckan i mars, för en månad sedan, närmade sig Corona Sverige och Uppsala. Vi i Uppsala:2030 hann precis ha vår premiär på slottet innan allt stängdes igen. Jag hade då ett blomstrande företag. Jag var så glad och stolt över mitt bästa år någonsin som företagare. Idag sitter jag med betydligt färre uppdrag och vet inte riktigt hur framtiden kommer att se ut.

    Coronakrisen har idag blivit mer av ett underligt nytt normalläge för mig där jag försöker digitalisera min verksamhet och möta mina kunders behov på nya sätt. Men mitt i Coronakrisen hände det även andra saker i mitt liv som gjorde att jag behövde ta hjälp från min terapeut. Idag, under samtalet med henne, kom jag på att jag inte bara vill utvecklas som mamma, som partner, som vän utan även som företagare. Jag vill återigen ta mig en funderare över meningen med livet och meningen med arbetslivet. Sist jag gjorde det var för drygt sju år sedan.

    Då för sju år sedan hade jag kraschat (jag blev sjuk) och samma veva  blev jag av med jobbet. Jag var ensamstående med fyra barn i ett hus i Sunnersta. I den krisen hittade jag mig själv. Jag vågade stå kvar, jag flydde inte! Vi skaffade en liten hund, Peggy och vi började boa in oss i vårt hus. Och huset blev vår sommarstuga, vår vinterstuga och vårt vardagliga hem. Allt i ett! Det var bara att ställa om huvudet till semester-mood och beroende på årstid blev det sommarstuga eller vinterstuga.

    I takt med att jag blev friskare började jag skriva min första bok Bygg ditt varumärke själv. Då tänkte jag att jag tack vare bokskrivandet åtminstone skulle bli bättre på att formulera mig i text. Tidigare hade jag bara skrivit torra, strategiska varumäreksdokument, kontaktrapporter och offerter. Inte superkul läsning! I takt med att boken tog form, utvecklades även modellen 5Vtill5P till att bli en affärsplan som bygger varumärket.

    Jag skrev, gick ut i skogen, skrev igen, gick på promenad i skogen, skrev ännu mer. Skickade mina texter till Ann Ljungberg, min dåvarande författarcaoch.
    Jag funderade en hel del på meningen med livet och vad som var värdefullt för mig. Jag hade en dröm om att vara fri och jag hade länge sparat på en sägning som jag hittat ”Tama fåglar har en längtan. De vilda fåglarna flyger.”

    Jag hörde talas om digitala nomader. De reste världen runt med sitt företag i en kappsäck och var fria i tid och rum. De kunde sitta på en strand och jobba, de kunde jobba på ett café någonstans i världen. Jag ville också vara fri! Men inte på samma sätt som de var. Jag har fyra barn och för mig är det värdefullt att få vara hemma när de kommer hem från skolan. Jag ville ha kontoret hemma och jag ville uppleva livet i det lilla. Inte fara och flänga världen runt. Jag hade även inspirerats av Bodil Jönssons bok tio tankar om tid och jag hade även gått mindfulnesskurser och börjat meditera och göra yoga kontinuerligt.

    Utifrån alla dessa inspiratörer kom jag på att som företagare kan man välja själv hur mycket man vill jobba. Det finns ingen regel som säger att vi ska jobba 40 h per vecka, 8 h per dag med fem veckors semester. Jag kom dessutom på att om man inte jobbar på det industriella sättet så kan man ha semester hur länge man vill och när man vill. Och om jag struntar i att åka till Thailand två veckor per år, som kostar ca 100.000 kr per resa, kan jag istället jobba mindre och vara ledig mer än fem veckor per år. (100.000 kr kan ge mig några månaders ledighet då min vardag inte kostar så mycket att leva). Jag gillade verkligen mitt nya sätt att tänka på och den nya livsstil jag skulle kunna skapa, som innebar att leva närvarande i nuet varje dag och i det lilla nära mig. Att kunna göra en utflykt till fots, på cykel eller skidor med samma mindset som när jag är turist i ett främmande land.  

    När modellen 5Vtill5P hade vuxit sig stadig och boken skulle lanseras så kom jag på att jag säkert skulle kunna starta ett eget företag. Men hur skulle jag kunna finansiera detta som ensamstående med fyra barn. En dag när jag låg i badkaret kom snilleblixten. Jag har ju en fastighet, inte bara ett hem. Jag renoverar källaren och gör om den till tre studentrum. Jag investerade i en källartrapp och köpte mig en kap och gersåg och satte igång. Med tre studentrum uthyrda hade jag bromsat boendekostnaderna rejält.

    Nästa steg var att bli student. Med studielån och bidrag skulle jag kunna finansiera uppstarten av ett företag. (Studierna fortsatte och idag är jag på slutspurten av en master i hållbar affärsetik). Detta är nu drygt sex år sedan.  

    Trots att det inte finns en lag som säger hur vi ska arbeta, så är den industriella normen så stark och jag lade verkligen märke till hur svårt det var för mig att tänka fritt. Om solen sken så kunde jag faktiskt vara ledig en måndag och sedan välja att jobba på kvällen istället, eller på en söndag. Det tog mig många år att ställa om från industrinormen till mer av en jordbrukarmentalitet. Idag är mitt jobb en del av mitt liv 24 h per dygn, året runt, men jag trivs väldigt bra med det och jag känner mig fri.

    Och det har gått bra. Förra året var mitt bästa år någonsin både till omsättning och till spännande uppdrag. Jag har föreläst på många olika ställen från Den goda varumärkesfrukosten, till kick-offer på konferensanläggningar och på Vasateatern. Jag har flera kunder som har gått igenom hela modellen 5Vtill5P och skapat egna digitala varumärkesutbildningar. Andra företagsledare som redan jobbat i modellen 5Vtill5P coachar jag för att stötta dem i sin process. Jag har skapat Piapodden, bloggar på UNTs ekonomisidor och startat vd-nätverket Uppsala:2030. Jag hade en bra plan för framtiden. Tänkte avsluta min master i hållbar affärsetik under våren, efter sommaren söka mig vidare till forskningsuppdrag och fortsätta att driva 5Vtill5P vidare och Uppsala:2030.

    Och så rätt som det var gick proppen ur och nästan alla uppdrag bara försvann! Idag har jag varit hos min terapeut och kommit till insikt om att det är dags att ta ett omtag runt mig, meningen med livet och arbetslivet. Jag ser fram emot denna resa och att få dela den med dig.

    Berätta gärna hur du har det i tråden nedan. Hur har du det med arbetslivet och meningen med livet?
    Om du vill kan du lämna din e-postadress här så får du nästa blogginlägg i din maillåda.

    info
Webbyrå Uppsala