2020-06-03 07:39 Dagbok

Peggy, Gud och jag del 5 – med feber på avbytarbänken trivs jag bra

Jag mår så mycket bättre! Jag känner mig lugn och full med tillit inför framtiden. Allt kommer att bli bra på något sätt. Sakta men säkert har jag vant mig vid att inte ha så stor framförhållning och bara ta en dag i taget. Utforska det nya digitala sättet att arbeta på med nyfikenhet och jag har hittat lusten och passionen i att utveckla företaget och modellen 5Vtill5P igen. Jag låtsas bara att jag har lite feber, då lugnar jag ned mig, och så har jag satt mitt prestations-jag på avbytarbänken.

Den 17 maj är en speciell dag för mig varje år. Då för fyra år sedan opererades jag i huvudet. De tog bort en klump (en tumör, obs inte cancer) som var stor som en pingisboll. Det var den klumpen som hade ställt till det så jag kraschade för sju år sedan. Då trodde läkarna att jag hade Menieres sjukdom (man drabbas av yrselattacker, men ingen vet varför). När jag hade den största yrselattacken för sju år sedan blev jag inlagd på sjukhus och två veckor senare blev jag av med jobbet. Ensamstående mamma sjuk och arbetslös. Det var ingen höjdare.

Men det är intressant att fundera över hur jag hanterade de hoten då för sju år sedan, både att vara ensamstående, sjuk och att arbetslös. När jag tänker efter var de av olika dignitet. Att vara ensam, upplevde jag då som en slags avgrund. Utkastad i universum utan fotfäste. Det var läskigt! Sjukskriven och arbetslös, jag tyckte nog att jag hanterade det ganska bra. Jag har inget minne av att jag hade stor ångest av det. Tiden läker alla sår säger man så jag kanske inte riktigt kommer ihåg hur det var. Men jag kommer ihåg att jag tyckte att ensamheten var svårast.

När jag skulle operera huvudet för fyra år sedan, borde jag ha varit rädd. Det kunde faktiskt ha slutat riktigt illa om jag hade haft otur. Men i den situationen hade jag på något märkligt sett en sådan stor tillit till att jag skulle bli helt frisk. Det är klart att jag var orolig, men jag hade inte ångest.
Jag har lärt mig att man har olika resurser/styrkor i olika situationer, på jobbet har man vissa styrkor, som mamma andra, som kompis, som partner och så vidare. Och nu då det är fyra år sedan jag opererade huvudet tänker jag att jag kan ta med mig de resurser jag hade då inför operationen. Men vilka var mina styrkor då?

Vilka resurser hade jag när jag opererade mig?

Jag var lugn på något märkligt sätt, jag hittade ett lugn i att vara sjuk. Det var bara att acceptera läget och ta hand om mig själv så jag skulle bli frisk. Jag kunde inte göra någonting för att förändra situationen. Hela mitt prestations-jag sattes på avbytarbänken. Undrar om det är därför jag trivs bättre med mig själv då jag har feber? Jag bara flyter med och tar varje dag och minut som den kommer. När jag är sjuk är jag dessutom mer medkännande med mig själv, känner efter hur jag mår och är snäll med mig själv.

Inför operationen var jag orolig, det vet jag, men jag kommer inte ihåg att jag hade någon brutal ångest. Jag var orolig på ett lugnt och fridfullt sätt med tillit om att allt skulle bi bra igen.

Vad kan jag lära mig ifrån det?

Jag behöver göra en liten analys som bottnar i min nya kunskap om att vi har tre system; hot, driv och trygghet(lugn och ro). Min sjukdom och operation var ett hot som jag inte kunde påverka, utan som jag bara kunna befinna mig i. Drivsystemet fick ta paus. Mitt enda sätt att hantera det på var att ta det lugnt, ta en dag i taget och bara ha tillit till att allt kommer att bli bra.

I företaget går jag direkt från hot till drivsystem. Allt hänger på mig, ingen annan kan förändra och ställa om företaget. Här blir jag både doktor och patient samtidigt!

När jag startade mitt företag för drygt sex år sedan gjorde jag det med massor av passion, nyfikenhet och glädje. Jag tyckte det var så roligt att få skriva böcker, blogginlägg, skapa digitala utbildningar, förfina modellen 5Vtill5P, ta in nya kreativa verktyg så som bilder, lego, spel. Att få skapa engagemang och glädje hos medarbetare och ledning på företag i syfte att bygga ett starkare varumärke. Jag var inte rädd, jag hade bara så roligt!

Vilka resurser ska jag ta med mig från operationen och då jag startade företaget? Från sjukdom och operationsläget tar jag med mig: Jag ska hoppa över prestations-jaget. Hon kan få sitta kvar på avbytarbänken☺! Jag får låtsas att jag har lite feber…..
Från starten av företaget tar jag med mig att jag bara ska fortsätta att göra det jag tror på och det jag själv brinner med passion, nyfikenhet och glädje!

Det kommer bli bra!

Hur har du det? Skriv gärna och berätta!

/Pia

comments powered by Disqus