2020-05-07 10:00 Dagbok

Peggy, Gud och jag del 3 – va är jag prestationsorienterad?!

Och jag som trodde att jag inte var prestationsorienterad?! När jag började lyssna på boken tänkte jag att det där hon pratar om stämmer inte med mig. Psykologen Sofia Viotti pratade om hur vissa är perfektionister och hur andra tävlar om att vara bättre än alla andra. Jag kände inte igen mig i det, men jag tänkte att jag lyssnar vidare. Jag kanske lär mig något om andra människor som är prestationsorienterade.

Men så vips berättar hon om andra sätt man kan vara prestationsorienterad på. Man kan ha ett stort behov av att alla ska tycka om en. Kanske man funderar på om man verkligen sa rätt saker sist vi träffades, sa jag något dumt? Hmm här känner jag igen mig. Är det här också prestation?

Det finns människor, berättar hon vidare, som själva känner att de är trötta och passar då på att vila en stund. Och så finns de som vilar aktivt för att de vet att de behöver det. De aktiva vilar 20 minuter på lunchen. Hmmm här känner jag också igen mig. Mina meditationspass och tupplurar blir ibland en form av projekt som jag driver istället för att bara följa hur min kropp och knopp mår.

Sofia Viotti berättar vidare att en del människor måste ha ett syfte med allt de gör och gärna effektivisera tiden så man hinner göra många saker samtidigt med samma syfte….igen blir jag träffad. Titta på mig, jag är ju ett levande exempel! Vad gör jag, som huvudet på spiken, jag startar ett dagboksprojekt av min terapi. Ja du ser, jag är prestationsinriktad från topp till tå. Det var en ny insikt som jag fick med mig från kapitel 1 i boken Utan press av Sofia Viotti.

Men jag ska utmana mig själv. Och dagboken behöver väl inte vara ett projekt. Det kan väl bara få vara något jag njuter av att få göra för min egen skull. Bara för att jag först tänkte att dagboken ska komma ut varje fredag…..(projektvarning) så har jag nu bestämt mig att den får komma ut lite håller som buller, när jag har lust:-)

Jag testade även hennes meditationspass Bli medveten om dig själv om 10 minuter på hennes sida Compassionportalen. Det var skönt att bara vara i min kropp och i mig själv för en stund. En skön ö att hänga på, inne i mig själv!

Nu ska jag berätta för dig om varför dagboken heter Peggy, Gud och jag. Jag hade egentligen tänkt mig att det skulle bli en skönlitterär bok om den personliga utveckling jag var med om då för sju år sedan. Men det är en bok som jag aldrig kommer att skriva. Om jag skrev den skulle jag bli tvungen att lämna ut berättelser om min familj, om mina barn och deras pappor. Och det kan jag aldrig göra, för de berättelserna är inte bara mina. De berättelserna tillhör oss alla.

Men när jag nu kom på att jag idag står för ännu en kris där jag återigen väljer att undersöka meningen med livet och meningen med arbetslivet återföddes tanken om Peggy, Gud och jag in i en ny tid och med berättelser som bara är mina egna.

Peggy är min hund, (som numera bor hos Hugo min son) och hon står för den enkla närvaron och tacksamheten för att vi finns till. Ordet Gud står för tilliten till mig själv, till andra och till framtiden. Jag tror på min Gud som jag kallar kärlek. Kärleken till andra människor, natur och djur. Kärleken till hela vårt ekologiska system. Jag har efter många års teologistudier inte hittat någon religion som passar mig, jag har kollat igenom en hel del från kristendom till buddhism.

Nästa steg i boken handlar om hot, driv och trygghet. Det ska bli spännande att undersöka. Idag ska jag till min terapeut Ann Waxberg igen!

Om du har lust att följa med på min resa så kan du få nya dagboksblad till din e-post. Anmäl dig här så hörs vi snart igen!

Ha det fint!
/Pia

comments powered by Disqus